fredag 21 november 2008

Söker Fokus



Jag har fullt upp med att hitta "ljuset" igen. Jag ser det men når inte riktigt fram, om man säger så... Just nu jobbar jag på att faktiskt glädja mig med att jag väger mindre nu än vad jag gjort på länge. Men *vips* har jag ökat ett kilo, och *pust* innan jag gått ner igen. Så det går en aning trögt just nu. Att "bara" ligga "stilla" i vikt är givetvis bra, MEN ganska trist när det faktiskt är minus som man eftersträvar. Har inte gett upp, men måste hela tiden ge vakt på hur vågen beter sig. Återkommer med mer rapporter längre fram. Tills dess...KRAM!

fredag 17 oktober 2008

Så har ytterligare en vecka förflutit


Och jag tycker att jag faktiskt har hållit mig i skinnet :-)
Sedan så kom jag på att jag skulle upprepa att lägga in en bild med smörpaket på som får symbolisera min viktminskning...åsså titta jag tillbaka på den sista bilden som jag gjorde likadant. Och döm om min förvåning när jag ser att "högen" ökat. Ja, för nu äntligen börjar det likan en hög...eller varför inte ett berg *ler*. För de antalet som i juli uppgick till 7 stycken har nu fått sällskap av ytterligare 9 paket. Och veckan som gick så ramlade det bort ett halvt kilo till.
---- SÅ LYCKLIG!----
Nu kommer det en helg som jag hoppas kan bjuda på lite sol, för då ska jag ut och knata med mina nya vandrarkängor. För såna har jag efter mycket längtan skaffat mig. MEN inte utan ångest kan jag säga, för de var inte gratis precis. Men så har jag nog skor livet ut också, och då tänkte ajg förhoppningsvis ändå nöta på dem en del. Så alla ni där ute, Nu fortsätter vi med krafttagen *kom igen*.
Här är min nya viktlista
5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
29/8-08 -1kg
12/9-08 -2kg
10/10-08 -2kg
17/10-08 -0,5kg
Summa: -8,3kg
Kram, kram!

fredag 10 oktober 2008

BIG smile

Jodå..jag finns fortfarande kvar här ute i cyberrymden :-) Och javisst, det har hänt lite på vågen. "Först" så slutade jag med CB (varken orken eller lusten infann sig riktigt) och då pekade vågens visaren uppåt. Men så uppmana jag "sista krafterna" IGEN, och tog lite nya tag och då hände det lite igen nedåt på vågen. Så sammanlagt har jag under min frånvaro hunnit pendla flera kg, om man ska titta både uppåt och nedåt...MEN slutreslutatet blev sedan sista uppdateringen av viktresultatet, åtminstone
-0,8kg. Och det känner jag mig riktigt nöjd med, särskilt då jag vet att det faktiskt började peka iväg åt helt fel håll... Men att jag ändå lyckades vända trenden.

JA vad gör jag nudå för att klättra neråt igen... Jo, jag har provat att plocka bort "alla" kolhydraterna. Åtminstone det synliga och påtagliga, såsom pasta, ris, potatis, bröd och övriga mjölprodukter, och även sockret. Jag försöker att inte vara rädd för fett (miljöskadad som man är efter alla turer med diverse tidigare kurer), utan ser det som ett tillskott som faktiskt håller hungern borta OCH behövs både för kroppen och fettförbränningen. Min kost liknar i det fallet kanske mera LCHF, eller Low Carb, än vad den kan sägas vara en ren GI-kost. Några riktigt bra sajter att läsa omkring LCHF, är Dr Annika Dahlqvist blogg: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
och omkring Low Carb, Maria Tausons hemsida: http://www.markazits.com

Hur som helst känns det hittills som en helt perfekt "diet" för mig, då jag får äta, tugga, och upplever mig vara mätt hela tiden *skönt*. Att jag dessutom slipper att väga och mäta gör ju inte saken sämre precis, utan jag känner mig precis som en "vanlig" människa :-) Ja *fniss*, ni som verkligen känner mig får väl tolka det som ni vill. OCH naturligtvis blir jag ju SUPERGLAD när det blir minus på vågen. För att inte tala om mina knän som formligen jublar när bördan börjar lätta. Men nog om detta. Resultatet ser då ut idag, som följer:

5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
29/8-08 -1kg
12/9-08 -2kg
10/10-08 -2kg
Summa: -7,8kg

Ja, det var min "månad i den stora frånvaron". Hur har dina månader/veckor/dagar/timmar/sekunder etc. sett ut?
Puss och kram ----cykelram/
Mona

torsdag 18 september 2008

NADA...

Inga överraskningar -MEN å andra sidan inte så mycket chock heller. Vägen darrade till lite i morse, Å hamnade på samma ställe som förra veckan. Liiiite tråkigt, MEN ganska väntat. Får väl istället tacka för att det åtminstone inte var ett plus.
Tack o hej - Leverpastej! (Man ska vara rädd om gamla fina uttryck *hehe*)

Dagens självironiska


Först så tänkte jag:
- Jag som brukar vara sååå försiktig när jag badar, när F**N lyckades någon ta det där fotot!???
Men sen så tänkte jag TILL och tänkte jag:
-Hur i hela friden kan det komma sig att någon för en sisådär
22-24000 år sedan kunde veta hur JUST JAG ser ut utan kläder!!???
Hmmmmm...nån som förstår hur den här veckan har känts...
MEN i morron är det vägdag.... gaaahh...och jag väntar mig ingen positiv överraskning. Och, nä, jag har inte riktigt hållit mig till mina föresatser om hur veckans intag skulle se ut. Nåja -What goes around, comes around. Så det får väl bli nya friska tag efter morgondagens "chockvägning".
Förövrigt funkar även självironi ganska bra *flin*
Puss o kram -Cykelram!

onsdag 17 september 2008

Typ, varannan vecka


...eller nåt...DÅ hittar jag motivationen *suck*. Ja, med det vill jag naturligtvis ha sagt att den här veckan tillhör inte den mest topplacerade i rankingen av veckorna som funkar bra. NÄDÅ... den här veckan har hittills mest gått åt till att överhuvudtaget excistera. Så någon superdupervecka på viktminskarfronten tror jag inte att jag kommer att presentera på fredag. Så återigen om någon mot förmodan skulle ha lite motivation och jädraranamma till övers, skicka det då till mig. Mottages tacksamt!
Puss o kram, -cykelram/
Mona

fredag 12 september 2008

Tar det kallt

Det har jag bestömt mig för att göra. Som ni vet så bestämde jag mig för att "gå ut hårt" och köra Cambridge på ren kur. Å hur gick det då? Nja, inte riktigt bra, om man nu sammanfattar veckan.
Jag har mer eller mindre kommit underfund med att det är "skitasvårt" att hålla det, när man som jag;
1. har det tokjobbigt med karaktären
2. jobbar ganska långa dagar och nästan endast har middagstiden som umgängestid med resten av familjen
3. Är som mest hungrig på eftermiddagen/kvällen.

Så istället för att fortsätta gå med konstant dåligt samvete för att jag inte lyckas äta bara CB, så har jag tagit beslutet att äta CB 2 ggr. dagligen, dvs. morgonmålet och lunchen på en kombinerad kur. OCH att middagen den ska jag äta med familjen.
Detta har jag praktiserat under veckan (ja, knappt en vecka) -vilket ÄNDÅ resulterat i att ytterligare 2 kg. försvunnit :) Så jag tänkte fortsätta någar veckor på detta sättet. Tror också att jag kommer att orka röra mig lite mera, om jag får lite mer bränsle. Så istället för den sista påsen på dagen så är min strategi att äta middagen sundare, och att motionera mera. Men hur som helst så presenterar jag nu stolt här min nyaste resultatlista:

5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
29/8-08 -1kg
12/9-08 -2kg
Summa: -7,0kg

Ha nu en riktigt bra helg. Själv tänkte jag starta den med lite Thai/Kinamat till middag. Och förhoppningsvis kan jag pressa in några härliga höstpromenader under lördag och söndag.
Kram på er!

onsdag 10 september 2008

Prövningar





Ja, han här ovanför har suttit och knackat på min axel i flera dagars tid nu... Började så storartat med att jag skulle köra igång på ren kur i söndags. Javisst, som vanligt så funkar det alldeles utmärkt, SÅ LÄNGE det är morgon och mitt på dagen. MEN så kommer den kopiöst jobbiga kvällen, med allt sug och allt begär vällande över mig. Och vad gör då denna suveränt karaktärsfasta...ööh NOT... kvinna. JO, hon petar i sig lite allt möjligt. Hrmmmm...att det ska vara så j--la svårt att stå emot begäret.
Det "enda" positiva är faktiskt att jag iaf. hållit mig från att äta dåligt under dagen -vilket resulterat i liiiite minus på vågen, ändå.
MEN jag kan stolt berätta att IDAG har jag HÅLLIT mig till ENDAST CB. :) Och då var jag ändå på föräldramöte med fika. Fast jag tog bara en slät kopp kaffe *klappar mig själv på axeln*. Och jag känner mig som världens duktigaste *hihi*. Och den känslan tänkte jag försöka behålla även i morgon. Så kanske det går vägen även då.
Hade fått ett mail från konsulenten, med frågan om hur det har gått att komma igång. Kan ju säga att jag inte svarat ännu. MEN jag ska :) Måste bara samla lite styrka, och karaktär först.
På återhörande. Puss o kram- cykelram/
Mona

söndag 7 september 2008

Omstart, och kurr


Ja, jisses...var det inte det man kunde tro. Vadå? Jo, att jag INTE skulle klara av att bestämma ett datum OCH köra från det direkt.
Nä, utan min vana trogen, så var jag ju bara tvungen att bryta redan första kvällen, för att stoppa i mig nåt helt onödigt (men gott) BARA för att jag kom på att vi faktiskt bestämt sedan ett bra tag att vi skulle äta surströmming så fort tillfälle gavs. O som jag har väntat på detta... Och naturligtvis var ju det tvungen att bli just på lördagen. Dvs. dagen efter min först bestämda start.
MEN skam den som ger sig. Jag åt strömming på lördagen och NJÖT av varje tugga, och sedan blev det också en liten bit tårta (även den planerad, då tonårssonen skulle firas några dagar i efterskott...men tyvärr bortglömd att den var planerad, ja tårtan alltså, INTE sonen *hihi*) Men sedan spotta jag i nävarna igen i morse. Och nu har jag faktiskt genomlevt dagen, MED "påsföda" UTAN annan mat. Gissa om jag känner mig duktig!!! MEN hungrig :( Tur att det går över. Vet ju sedan tidigare att bara 3e dagen gått, så rullar det mest bara på sedan. I allafall beträffande att bemästra hungern. Annat är det med suget, och alla dofterna.
Sedan måste jag även berätta att jag, och minsta sonen var ute och promenerade i 1 timme och en kvart. Kändes hur bra som helst att tillryggalagt denna sträckan. Dock kändes det mindre bra i fötterna *ajajaj*. Kanske inte helt smart att ge sig ut på rask långpromenad med nya, "o-in-gådda" träningsdojjor. Så att fötterna svider i kväll, får bli min läxa för dagen. En något dyrköp sådan känns det som, så jag antar att det inte blir dessa skor som sitter på fötterna de närmaste promenaderna...hmmmm... Tänk, jag sa INTE att jag skulle låta bli promenaderna, BARA låta bli skorna. Kanske kommer det att gå vägen den här gången ;)
Tills vi ses o hörs...om jag inte svultit ihjäl... puss-och-kram---cykelram
/Mona

torsdag 4 september 2008

Tick - Tack -Tick - Tack



Ja, nu har den börjat...ja, alltså nedräkningen. Tänkte jag skulle påbörja den innan jag ens börjat. Förklaring: Jag tänkte börja kura, dvs. Cambridge, åtminstone i en 3 veckor. Och NU har jag påbörjat nedräkningen TILLS det att jag faktiskt ska starta med kuren ----i morgon!

Har funderat ett tag, men så tog jag tag i det häromdagen och beställde milkshakes för 3 veckor. Occh nu är jag taggad :-) Den här ggn. ska jag "härda" ut. Vet ju sedan tidigare att:
1. Kuren fungerar, och den fungerar bra :-)
2. Resultatet kommer omgående :-)
3. Att jag kommer att må "skunk" omkring 3:e dagen :-(

Så i kväll har jag fokuserat (öööhhh, not...) på att inte fokusera för mycket på den kommande "skunkdagen"... För jag VET OCKSÅ att bara jag kommer över de första jobbiga dagarna så kommer dagar då jag mår jättebra på kuren. Troligtvis bl.a. för att man faktiskt verkligen får i sig alla viktiga näringämnen, och även för att man blir "hög" på ketos. Så nu alla Cambridgefantaster därute --- Nu kör vi, så det ryker! Ja, alla andra med för den delen...

Så om det kommer några plågade inlägg (skämta bara) eller kanske inga alls på några dagar, så vet ni vad det beror på. Skicka gärna några hejja-på-rop, så lovar jag att göra detsamma *blink*.
Kämpa på därute i viktdjungeln!
/Mona
Och JA, jag vet....timglas tickar inte.... *fniss*

måndag 1 september 2008

Så glad!



Så kom då äntligen ett minus på vågen igen :) Känslan var underbar när jag i fredags såg att trenden brutits, och att det faktiskt börjar peka neråt igen. Sakta MEN säkert!
Så igår "lyxade" jag och köpte mig ett par gymnastikskor, som jag förhoppningsvis ska kunna använda för att röra på mig utomhus. Ni som någon gång knatat omkring en hel dag i för spetsiga skor, har säkert medlidande med mig när jag berättar att efter gårdagen (naturligtvis i alldeles galna skor) så ville INTE mina fötter ens kännas vid ens ett par gympadojjor. *Suck*, så i morse blev jag nästan "lite ledsen i ögat" när skorna inte kändes speciellt sköna. MEN, bara fötterna -och mina arma tånaglar, fått vila någon dag. Då ska jag minsann prova skorna i elljusspåret. Måhända får jag med mig sonen, så då kan vi gemensamt klippa till Nalle Puh om han dyker upp i träningsspåret. Tyvärr är det ganska björnrika marker i vårt län, och jag vill definitivt INTE stöta på en björn när jag är själv långt ute i skogen, MED MIN TASKIGA KONDITION :( Skulle knappast kunna springa ifrån den...hur stark viljan än skulle vara... Men om man är två känns det genast mycket tryggare , och jag skulle tro att björnarna håller sig på avstånd om de hör att man pratar.
Hur som helst nu ser iaf min vikt.lista ut såhär:

5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
29/8-08 -1kg
Summa: -5,0kg

tisdag 26 augusti 2008

Tillbaka på banan


I morse klev jag, efter noga övervägande *flin*, upp på den (som sist, förhatliga) vågen. JA, jag vet...jag har sagt att vägdag är fredag, MEN nu är det ju ganska lääänge sedan jag vägde mig sist. Och resultatet då var ju ganska nedslående, så idag var jag nyfiken på att se om trenden vänt. Och, hurra, det hade den. Vilket innebar att jag återgått till min tidigare erövrade vikt (och minskat 0,2kg till). MEN som sagt, vägdag är fredag, och det officiella "resultatet" presenteras då. Så nu håller jag tummarna så de vitnar för att jag inte "sjabblar" resten av veckan och går upp igen. Vi hörs vidare. Kram på er därute i viktminskardjungeln/
Mona

måndag 18 augusti 2008

Ett kort & sent inlägg




















Ville bara kika in och berätta att det blir lugnt på min inläggsfront resten av veckan. Från i morgon finns jag nämligen på annan ort, och där har jag minsann ingen dator...Jo, dator finns men tyvärr ingen uppkoppling. Så en uppdatering kommer först till veckan som kommer. Hoppas då att jag kan "klämma till" med ett något muntrare tillrop, angående vikten. Än vad det blev efter senaste klivet på vågen. Tills dess, sköt om er och fortsätt kämpa på.... Nu jädrar ska vi ta dom...ja, kilona alltså ;-)
Puss o kram -cykelram
/Mona

fredag 15 augusti 2008

En bild säger mer än...















...tusen ord... Do I need to say anything more... ghaahh...

Men jag kan avslöja såpass, att vågen och jag var inte riktigt överens i morse. Nä, not, njet, nicht !!!!

Precis som jag anade i går så visade sig detta även på vågen, ja, dvs. att jag kände mig uppsvullen som ett hängbukssvin i sista graviditetsmånaden med minst 8-lingar i magen...nja, kanske inte riktigt, men nästan iallafall :) MEN motgångar är visst till för att övervinnas (finns det verkligen något som endast har funktionen att finnas till bara för att ha en motfunktion...hmmm...måste undersökas). Så nu är det väl bara till att spotta i nävarna och ta och göra något åt eländet. Fast det skulle inte förvåna mig det allra minsta, om det skulle visa sig att jag också helt plötsligt bara har gått ner nått kilo sådär huxflux. För att all den vätska som verkar ha samlat sig i min kropp måste ju någon gång ut. Så nu i helgen tänkte jag boka av att toaletten bara är min. Kram på er och fortsätt kämpa på därute
/Mona

torsdag 14 augusti 2008

Bad, Bad Day...



Så kom den då...som ett brev på posten... Den där dagen då det känns tungt och bläää och "jag-vill-aldrig-stiga-på-vågen-mer"-känslan har infunnit sig. Magen känns uppblåst och jag själv känner mig ganska omotiverad. *SUCK*
Det vill säga att det är ingen strålande viktvecka... MEN det får väl komma sådana också (antar jag), bara de inte får övertaget. Så nu måste jag ut på jakt och leta MOTIVATION och JAG-TYCKER-OM-MIG-känsla.

Är det någon som sett dessa två på rymmen så tillhör dem mig! Maila mig gärna eller kommentera och berätta... ingen hittelön utgår dock tyvärr ;-)

Kram på er därute i viktminskardjungeln
/Monizz

måndag 11 augusti 2008

Tänk..det är Sol i dag o...


...ja, eller det är i alla fall vad växten här intill heter. Solidago, eller Gullris i folkmun. Hur kommer det nu sig att jag skriver om en växt här på min "viktblogg". Jo, se det är såhär att ett av mina allra största intressen är att "fnula på" ute i naturen, och då går jag gärna omkring med blicken sänkt mot marken. Det på grund av att jag gillar att plocka på mig örter som kan vara användbara under vår lååååånga vinter.
Jamen, vad har då detta att göra med viktminskning? Använder jag örterna för att minska i vikt? Nä, inte direkt, men väl indirekt. Då promenaderna i skog o mark gör den nyttan det gör, när det gäller att hålla igång. Och all den tid som går åt till att knata omkring i naturen, går då inte heller åt till att sitta nånstans och plocka saker i munnen. Finurligt, va?
Så en skogsmulle är jag, och jag formligen ÄLSKAR att va i skogen. Tyvärr, med den baksidan att jag också (iaf. nästan) hatar att vandra omkring på de asfaltbelagda gatorna i mitt närmoråde. Så när det gäller den biten med motion, så är det bara motivation, motivation, och åter motivation som behövs.
Men det resonemanget tar vi en annan gång....
Tills vi ses nästa gång. Puss och kram - cykelram
/Monizz

torsdag 7 augusti 2008

Åsså skiner solen igen



Ja, inte här i verklighetn. För här är det verkligen mulet idag. MEN i mitt sinne så strålar den återigen. Va nu då,
vad-är-det-då-som-hänt...
Jojomen, det var ett litet minus idag igen på vågen. Åter kunde jag glatt konstatera att ett smörpaket till försvunnit, dvs. att kroppen numera belastas med 8 smörpaket mindre. Eller som en annan bloggar beskrev det, att man kunde tänka sig antalet minskade kilon i köttfärspaket...mmmm...hur fräscht känns tanken då på att åter någon gång lägga på sig dem igen...NOT!!!
Skitbra mental bild att bära med sig! Eller hur? Och betydligt mer avskräckande känsla än vad smör framkallar. Men för sakens skull, och "estetikens" (smörpaket tar sig bättre på bild *hehe*), kommer jag även i fortsättningen att visa på "mina" smörpaket ibland. Bara för att påvisa hur många det faktiskt blir. FÖR DET SKA DET BLI *sådetså*

Så numera ter sig min viktlistan såhär:
5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
Summa: -4,0kg

fredag 1 augusti 2008

Surt...sa, räven


Nja, inte har jag direkt varit på "hugget" veckan som gått. Tror jag fått någon sorts baksmälla beträffande viktminskningen... Nämen, vågen stod idag stilla. Så det får jag väl anse mig vara nöjd med, eftersom inga större ansträngningar skett under veckans gång. Eller...vad ska jag säga... tankarna är nog på rätt väg känns det som. Då jag vid varje måltid åtminstone tänker på vad jag faktiskt stoppar i mig. Har minskat på vissa beståndsdelar som smörgåsmargarin, när det inte "behövs", fett vid stekning, antalet kakor till kaffet (även om jag inte har världens sug efter kaffebröd annars heller), antalet tillfällen att inhandla och även äta godsaker/sötsaker överhuvudtaget. Likaså försöker jag att öka på antalet tillfällen att äta grönsaker, så även mängden. Svårast är ändå att jag har sååååånt problem att komma ihåg att stoppa i mig mellanmål. Och jag vet sedan tidigare att det gör skillnad för mig OM jag kommer ihåg det. Det sätter tydligen igång min sedan tidigare väldigt tröga förbränning. Brukar skämtsamt säga att: -jag behöver bara titta på en morot extra, så går jag upp några kilon. Hmmm...tankens kraft... eventuellt borde jag börja skämta om något annat, som att jag behöver bara titta på en Bulle extra så...etc. MMMMM, tål att tänkas på. Morötter är ju faktiskt inte så dumt som mellanmål. Annars så kan man ju alltid hoppas på att fettet på kroppen smälter bort i den värme som är =)
Tills vi ses o hörs, kramen från mig!

lördag 26 juli 2008

Favorit i repris :)

...trots semester, o naturligtvis också en del slarv därav. Så gissa om jag blev riktigt munter när jag med "hjärtat i halsgropen" i går anträdde min kompanjon på vägen... Ja, vågen alltså.... Och den var på sitt allra vänaste humör och signalerade att jag faktiskt gått ner ett halvt kilo till...JIPPIIIEEE!!!!

Ett litet steg i viktminskningen, men ett stort framsteg för mig. Normalt brukar ledighet vara likvärdigt med att vågen visar uppåt. MEN nu har jag motbevisat mig själv, och det går ju faktiskt att kombinera ledighet med viktnedgång. Hädanefter kommer jag också att väga mig på fredagar, för att den dagen vanligtvis funkar bättre för mig att komma ihåg, och att passa in.
Så nu är viktlistan som följer:
5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
Summa: -3,5kg
Som min bror (och någon förebild före honom) brukar säga, Puss o kram- cykelram. Vi hörs!!!

torsdag 3 juli 2008

Vågdags...



...inte går det speciellt fort med min viktnedgång...MEN det GÅR iallafall. I morse var det så officiellt vägdags, och det resulterade i en sammanlagd viktminskning av -3kg, sedan i början av maj.

Så då blir resultatlistan som följer:
5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
Summa: -3kg

tisdag 1 juli 2008

Trillade dit :(


Tror ni inte att jag inte kunde stå emot frestelsen idag... Tänk att jag aldrig lär mig *suck*. Hade en en 2/5-dels chokladkaka liggande på en hylla bredvid mig idag...och *hups* så kastade sig ett groteskt sockermoster över mig och formligen tryckte i mig dessa oäääääändligt gruuuuvligt läääääskiga chokladrutor, helt utan att jag överhuvudtaget lyckades värja mig.
JA, jag hade helt enkelt inte en chans...
Men, men sedan tog jag nya tag igen, efter jag övermannat detta kopiöst otrevliga monster... :) Är det förresten någon därute som vet om det finns något liknande myggspray, eller pepparspray el. dylikt som funkar på dem. Kanske man kan utrota "arten"? De ligger ju och lurpassar på en överallt, vetja!!! Skulle tro att många mer med mig skulle glädjas i yra om sockermonstren för all evighet kunde försvinna från denna värld...
Kramen på er...Och ni....SE UPP för monstrena...Och kom ihåg att tillsammans är vi starkare!
/Monizz

måndag 30 juni 2008

Min ledstjärna



Oj, vad jag kämpar... Hela tiden så får jag påminna mig om att jag faktiskt LOVAT mig själv att den här gången så ska jag idka prov på tålamod.

Ja, hur då, undrar kanske ni - JO, genom att låta viktnedgången ta "lite" tid. Och genom att inte springa till vågen i tid och i otid. Idag fick jag dock en pusch att nu jädrar ska jag lyckas. För idag fick jag besked om att jag fått plats på en utbildning som jag jättegärna velat gå. Och på den utbildningen fokuserar man på hälsofrämjande aspekter och vistas en hel del i naturen. SÅ nu är det "bara" att rycka tag i mitt eget hälsotillstånd, så att jag förutom med vikten också orkar med att förbättra konditionen. Hmmm...undrar just vad strategi jag ska lägg upp för det då *skrattar*. Dela gärna med er av tips och råd...

Cicci - Nu är det åtgärdat och öppet för kommentarer...Så det är bara att skriva på ;)

Sköt om er därute i "träsket". Kramen/
Monizz

söndag 29 juni 2008

Inspirerad


Idag (och igår) har jag faktiskt varit ute på promenad med vår hund... Ja, det händer ju oftare än bara 2 dagar om året. MEN tyvärr, skam till sägandes alldeles för sällan. Vad beror det nu på då? Ja, ett flertal olika saker skulle jag vilja påstå. Dels så är jag troligen alldeles för lat... hmmm, inte bra jag vet... :( Dessutom har vi dealat med våra något större barn om att de tillsammans med oss vuxna turas om att rasta hunden. Då vi, pappa och mamma tycker att de åtminstone bör ha vissa regelbundna uppgifter här hemma för att känna att de också får lov att hjälpa till med våra familjesysslor.


Men hur som helst kände jag igår att jag verkligen saknar dessa hundpromenader när jag får tillfälle att verkligen vistas i skogen. Det som är en aning tråkigt är jag är skiträdd över att stöta på en björn ute i skogen (det är ganska björnrika trakter där vi bor...), vilket också begränsar mina "hundvandringar". Jag tycker nämligen att det är betydligt tråkigare att vara hänvisad till vägarna runtomkring oss. Det är i mina ögon APTRÅKIGT att knata omkring på dessa asfaltbelagda gator.


Hur som helst så inspirerades jag till att prova lite nya grepp gällande en problematik som jag har med vår hunds känsla för att gå i koppel, och naturligtvis då även min känsla för att gå i andra änden *ler*. Dvs, att vi har INGEN överenstämmande syn på detta. Troligtvis beror detta på att vi i familjen har haft svårt för att enas om hur en hund ska bete sig när den är kopplad. MEN, efter att jag tidigare i veckan ramlade över en väldigt lärorik hemsida angående hundbeteende och sedan kom att tänka på en del av Ceasar Milans (mannen som talar med hundar) tips angående bla. ledarskap... OBS! alla som nu negativt vill kommentera Ceasars sätt att angripa hundproblematik, gör er inte besvär här... jag sväljer nämligen inte allt han gör utan kritik. Däremot har han en hel del matnyttigt att komma med när det gäller just tankar omkring flockledare etc. OCH jag kan också gå i god för att det fungerar iaf på vår hund. Däremot har många andra tips jag fått och även provat på, ensamt eller på kurs, inte fungerat så väldans effektivt. Trots att jag faktiskt gått på kurs, och fått "hjälp". Summan av kardemumman är i alla fall att jag under de sista två dagarna haft några riktigt mysiga promenader tillsammans med hunden, som förövrigt heter Milou. Och jag hoppas att det kan följas utav fler, vilket jag tänker se till att det gör. SÅDÄR, då har jag också börjat införa lite motion i tillvaron *skrattar*. Dessutom har jag också "plågat" min Pilatesboll vid några tillfällen den sista veckan, det ni ;) Och jag kämpar med att komma ihåg att dricka vatten (punkt 4 på min strategilista) ... och jag ser framemot att väga mig till veckan på torsdag (punkt 2, samma lista) för jag har fuskat lite...och sett att det går åt rätt håll. Så nu ska jag hålla mig tills dess innan jag väger mig "officiellt".


Hoppas det går bra för er andra där ute i "bantarträsket".

Tills vi hörs...Kramen till er/
Monizz

torsdag 26 juni 2008

Man ska vara snäll




mot sig själv (och naturligtvis även andra *hehe*)

SÅ med det i tanken, kan jag inte låta bli att publicera följande text...läs och begrunda...och förhoppningsvis le igenkännande, och bli GLAD. Det blir i alla fall jag:

(Den härliga ängeln finns hos www.trollske.se)

Istället för – dubbelhaka
SMEKBACKE
Så mjuk, så mjuk är huden här. Ett ställe att varligt och eftertänksamt smeka för att locka fram kloka tankar och bra beslut.

Istället för – ridbyxlår
GUDINNEBOLSTER
Sååå mjuka att smeka och att vila emot. Kraftiga? Nej, kraftfulla! Troget bär de dig fram genom livet.

Istället för – bilring
NJUTNINGS-SOUVENIR
Ett kvitto på att du flitigt turistat i njutningens land, tagit del av fantastiska njutningar och har vett att uppskatta livets goda.

Istället för – cellutiter
AFRODITE-SKÅLAR
Som små fördjupningar att utforska för en älskares smekande händer.

Istället för – ryggfläsk
KÄRLEKSHANDTAG
Vi importerar och direktöversätter det engelska uttrycket ”love handles” rakt av. Greppvänliga kvinnor uppskattas ofta av de riktigt goda älskarna.

Istället för – gäddhäng
ÄNGLAVINGAR
Lite svirr under överarmarna visar att du varit med förr. Ett bevis för att du besitter lite av den överjordiska klokhet och gudomliga mognad som 20-åringar bara kan drömma om.

Istället för – hängbröst
GODISPÅSAR
De kanske inte längre är de toppiga gräddbullar de en gång var, men oj vad mycket njutning och kärlek de givit både partner och barn.


Allt beror bara på hur man väljer att se på saker o ting, eller hur *blink*

Vinster



Nu lite tillbaka till gårdagens inlägg . Jag skrev bl.a. att jag ville gå ner 25kg till mars 2009. Jag vill bara förtydliga att detta innebär inte att jag då är "normalviktig", eller ligger på rätt BMI. Nä, då får jag gå ner ytterligare kilon. Närmare bestämt så har jag i dagsläget ett BMI på ganska precis 40, dvs. jag ligger 10 "poäng" över gränsen för FETMA. Med sikte i backspegeln så kan jag se att jag alltid legat över rekommederat BMI. Och jag har en vision om att på sikt hamna "rätt" på siffrorna och att jag då ska hamna omkring 25.
Detta innebär att om jag lyckas gå ner 25kg, så ligger mitt BMI fortfarande på 30 = Fetma, och jag bör då gå ner ytterligare 12-13kg för att vara "normalviktig" enligt BMI-tabellerna. *SUCK*, det känns som att det här är ett ämne som jag nog bör lägga åt sidan ett tag... Ingen vidare attraktionkraft i att kämpa sig ner en mängd kilon, bara för att konstatera att man fortfarande ligger inom gränsen för fetma :( .
Så istället tänkte jag här och nu börja bena ut vilka vinster jag gör på att faktiskt gå ner i vikt:

Vinstlistan
  • Jag orkar rör mig mer - bättre flås- orkar hänga med i barnens lekar fullt ut!
  • Lederna belastas mindre
  • Risken att insjukna i diabetes minskar
  • Sundare mat och mer motion minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, pga. miskade blodfetter
  • Antalet plagg att använda ur garderoben ökar :)
  • Jag snarkar mindre
  • Jag behöver inte slita och riva i alla mina tröjor innan jag ska ta på dem, för att få dem att ”passa”.
  • Jag kommer kunna bada i badkaret och tycka att det är skönt och behagligt för att hela kroppen är under vattnet och jag inte behöver ”frysa” för att halva mig är ovanför vattenytan.
  • Jag kommer kunna handla kläder till mig själv MED GLÄDJE, och förhoppningsvis då även vilja titta i en helkroppsspegel i provhytten utan att räcka ut tungan åt mig själv. Dvs. börja gilla mitt utseende bättre och acceptera mig själv.
  • Att jag vågar ”ta plats” när det behövs. Utan att jag ska vara livrädd att någon tittar på mig och jag inte vet om de gör det för att de tycker att jag är ”så tjock”.
  • Att jag kan åka iväg och bada och känna mig bekväm med detta. (För jag ÄLSKAR att bada, egentligen)
  • Att jag kan rida, även på något mindre hästar såsom t.ex. islandshästar.
  • Att jag återigen tycker att det blir kul att komma ut på dans. (Ytterligare något som jag verkligen ÄLSKAR att göra, men idag avstår från)
  • Fortsättning följer...
Mina huvudmål är:
- att nå en vikt som innebär att jag kan leva ett långt liv som en frisk individ.
- att lära mig att tycka om mig själv.

Vilka drivkrafter har du? Har du gjort någon "vinstlista" eller liknande? Och har du några "huvudmål" och/eller delmål?
*Nyfiken*

Kramen på er, och tills nästa gång... ta det försiktigt i Bantarträsket ;)
/Monizz

Ps: Inte kunde jag hålla mig från vågen (vaddå, karaktär...) MEN det var positivt, lite minus sedan mitten på maj...

onsdag 25 juni 2008

På G...

Nu har jag så startat min s.k. "viktblogg", eller vad man nu ska kalla detta =) Hur som helst hoppas jag här kunna presentera lite resultat beträffande min resa i bantarträsket.
Nädå nu ska jag inte skrämma bort er som hittat hit... Men faktum är att jag är en en inbiten Jojo-bantare (eller vad man ska kallas). Dvs. att jag åtskilliga ggr. har halkat både ner och, TYVÄRR, även upp på viktskalan.

Kan någon förklara hur man kan vara så innihelsikes dum att man bara blundar när vågen börjar peka uppåt... Tror inte det finns en ordlista som skulle kunna beskriva alla bortförklaringar som jag hittat på omkring varför jag ökat i vikt.......hmmmmmmmmm.............

MEN nu tänkte jag faktiskt rycka tag i detta med viktnedgången igen. Och jag har ett tidsmål. Fyller nämligen 40 år nästa vår i mars, och innan dess vill jag gå ner åtminstone 25kg. För då väger jag en liten bit under det jag gjorde när jag träffade min man (för drygt 8 år sedan). Ja, du förstår... 20-25kg viktuppgång på 8 år. Detta skulle innebära att om jag fortsätter i den takten skulle jag kunna gå upp åtskilligt innan min livstid är slut...Och med en sådan viktökningstakt skulle jag troligtvis inte leva lika länge som genomsnittet heller. Brrrrrr, hemska tanke!!!!

Men fast jag hela tiden haft detta i åtanke, och fast jag haft anlag för graviditetsdiabetes två ggr. och FAST båda mina föräldrar har diabetes, och FAST jag har hjärtproblem i släken, och FAST jag känt hur härligt jag mått när jag varit lättare än nu, och FAST... Ja, du förstår, listan kunde göras hur lång som helst. MEN det tänkte jag inte göra. För den här gången tänkte jag inte fastna i allt negativt som inte funkat hittills.
- Utan i stället ska jag prova att fokusera på vinsterna, och det positiva som en viktnedgång skulle innebära. Så vinsterna kommer jag att presentera senare, likaså hoppas jag att så småningom kunna presentera mina viktresultat. Men i dagsläget kan jag inte (även om jag mot alla odds skulle vilja), då jag inte har full koll, på grund av att jag har bestämt mig för att inte fokusera på vågen riktigt ännu. Så får vi se hur länge jag kan hålla mig... Jag brukar nämligen ha en tendes att bli en aning "vågfixerad". Vilket tar uttryck i att jag är jublande glad och positiv så länge som vågen pekar neråt. Och tvärtom... då jag tappar fokus och motivation om den visar på + eller står still ett tag *SUCK*. (Jag har trots allt liiiiite koll då jag vet vad jag vägde för några veckor sedan, så det får bli min startvikt, som jag någon gång ska berätta om *bläää*)
Jag ska försöka mig på att göra upp strategier inför dessa fallgropar, och en är att inte ta till vågen direkt.

Så en strategilista börjar då såhär för mig:
1. fokusera på positiva effekter av viktnedgång (ska senare "utkristalliseras" och presenteras)
2. INTE väga mig i tid och i otid (ska bestämma en dag/tid när det ska ske regelbundet)
3. Sätta upp viktmål (delmål, som jag ska belöna på olika sätt)
4. Dricka VATTEN (...som jag normalt är ganska dålig på att få i mig)

HUR kommer jag då att genomföra viktminskningen?
- En blandmetod, skulle jag tro att det skulle kunna kallas. Tidigare har jag provat allt från Cambridge/nutrilett/Allevo (you name it...) till Viktväktarna och Hälsovakten, och någon egen metod (som för 20år sedan då resulterade i -27kg, och senare uppgång med det dryga). Nu har jag "snöat" in på att GI verkar vettigt. Då man håller blodsockret i schack.
planen är att tänka mer GI, äta mindre portioner och vettiga mellanmål, dricka mera vatten och inte minst, komma igång med någon/några motionsformer. HUR/VAD GÖR DU, berätta gärna, för att inspirera och ge oss andra vägledning?

I alla fall har jag också funderat på mina kilon, ca. 25 till antalet, som jag vill ner innan mars 2009. Och jag har kommit till insikt om att det nu är 8 hela månader kvar. Detta gör ett snitt på ca.3,2 kg i månaden, eller ett veckosnitt (35v.) på ungefär 0,72kg i veckan. Visst låter väl detta rimligt att faktiskt kunna gå ner, eller hur? I mina öron klingar det helt OK, istället för att tro att jag kan gå ner 25 kg på en och samma vecka, och det helst i förra veckan. Vilket är den känslan och den önskan som jag alltid tidigare har burit på. INTE den här gången, för det tänker jag inte tillåta mig att göra *så det så*

Tills vi hörs igen
KRAMEN till er alla andra som oxå kämpar... och er andra med för den delen =)
/Monizz