Jo, ibland tar livet vändningar som man inte riktigt rår på och helt plötsligt står andra prioriteringar i fokus. Men jag kan berätta att jag i alla fall väntar på att komma på hälsohem via remiss (dock inte mest för vikten, utan pga. stress) och att jag fram tills dess fått etablerad kontakt med sjukvården på hemmaplan vilket möjliggjort att jag faktiskt kommit igång med träningen genom sjukgymnastiken *toppen*. Så för tillfället står träning, mental träning och avslappning högre i rang än vad viktbestyren gör. De får komma som bonus, OM de kommer. Just nu tänker jag mera på att bara "hålla ihop" och rent ut sagt "bara" fungera i största allmänhet mellan alla måsten...Men för er som ändå vill följa med när jag ibland uppdaterar min tillvaro till allmänheten kan jag hänvisa till min andra blogg, http://monizz.blogg.se/.
torsdag 9 april 2009
För er som undrar...
Jo, ibland tar livet vändningar som man inte riktigt rår på och helt plötsligt står andra prioriteringar i fokus. Men jag kan berätta att jag i alla fall väntar på att komma på hälsohem via remiss (dock inte mest för vikten, utan pga. stress) och att jag fram tills dess fått etablerad kontakt med sjukvården på hemmaplan vilket möjliggjort att jag faktiskt kommit igång med träningen genom sjukgymnastiken *toppen*. Så för tillfället står träning, mental träning och avslappning högre i rang än vad viktbestyren gör. De får komma som bonus, OM de kommer. Just nu tänker jag mera på att bara "hålla ihop" och rent ut sagt "bara" fungera i största allmänhet mellan alla måsten...Men för er som ändå vill följa med när jag ibland uppdaterar min tillvaro till allmänheten kan jag hänvisa till min andra blogg, http://monizz.blogg.se/.
tisdag 17 februari 2009
BLÄÄÄÄ
Nä nu f*n tror jag att jag lägger ner det här med vikttänkande. Det går banne mig troll i alltihopa... Bara jag tänker tanken så blir det sååååå svårt och rent omöjligt. Jag rannsakar mig själv fram o tillbaka, uppåt o neråt, hitåt o ditåt. Och det skulle ligga nära till hands att tänka att jag överäter på något sätt, när jag bestämt mig för att rycka tag i viktminskningen. MEN efter mycket stötande och blötande så kan jag inte se att det sker. Jag har fört matdagbok för att hålla kollen.
Har en teori som säger att stressen runtom, med allt möjligt OCH dessutom stressen att ta tag i vikten gör att jag producerar mer stresshormon, kortisol, och därför får besvärligare att ändra förhållandena på vågen. "Drömtankar" måhända för en inbiten "bantare". Och en "enkel" lösning tycker säkert en del. Så jag börjar i en annan ände nu, och släpper viktrapporteringarna ett tag. För den här gången handlar det ju mera om livsstilsförändringar *SUCK*, som säkert tar tid att jobba med. Så nu dröjer det nog innan det kommer nåt nytt inlägg här. Detta i väntan på att jag bestämmer mig för OM jag överhuvudtaget ska blogga om viktresan, eller inte.
Tiden får utvisa...tills vi hörs igen.
Sköt om er därute i Cyberrymden!
fredag 2 januari 2009
På´t igen
Än slank hon hit...än slank hon dit...än slank hon ner i diket!
Det är väl det enda slanka som jag hittat sedan sist =( Så ni kan förstå att det inte riktigt gått enligt "planerna". Eller rättare sagt - OM jag haft riktigt utstakade planer, så hade det nog sett annorlunda ut för tillfället. Istället för att gå ner så har jag lyckats plocka tillbaka några kilon, som nu envetet satt sig IGEN på min lekamen. Hmmm... MEN jag gläds fortfarande åt att jag faktiskt väger mindre fortfarande än vad jag gjort på länge.
Men nu i enlighet med rådande tidsanda -ja, nyår brukar ju innebära att man ska starta ett "nytt liv", och jag ska ju naturligtvis göra detsamma *hehe*. Skämt åsido, så bör jag nu rycka tag i tillvaron, och börja fokusera på att göra något åt vikten på allvar (igen!). Jag hade ju tidigare förutsatt mig att jag skulle väga mindre när jag ska till och fira 40. Och det innebär att jag måste starta upp inför detta NU, om jag ska hinna någonvart innan dess...
Så nu är planerna inför kommande insats följande:
1. Prio-ETT, är att jag måste börja tänka på att börja må bättre. Mindre tid på onödiga saker, och andra som faktiskt klarar av att själva rycka tag i sin egen tillvaro (basta). Mer tid att själv kunna göra saker som faktiskt är bra för mig. (Och första steget är att faktiskt acceptera att man FÅR göra saker för egen del, för att själv må bra... inte riktigt enkelt, då jag inrotat tycker att det känns APSJÄLVISKT, och EGOTRIPPAT) MEN jag kämpar på med motståndet!
2. Här hemma har jag kvar CB-påsar för drygt en vecka, och i morse startade jag med en "mini-kur". Dvs. att jag ska äta upp dessa t.o.m nästkommande fredag, med några påsar om dagen i kombination med annan vettig mat.
3. Utöver det har jag börjat utföra någon form av extra rörelsemoment varje dag, i enlighet med prio1, som jag skrev om här ovanför. Skidorna har jag nyss återupptäckt, och hurrar för att jag äntligen gör nytta av skidutrustningsinvesteringen för 6 år sedan.
4. Efter min mini-kur på CB, tänker jag fortsätta med min "light-variant" av LCHF. Dvs. utesluta kolhydraterna och jobba på att sluta upp att vara så för---at rädd för fett. Här kämpar jag också på med gamla värderingar om att det är fult att äta "såvel" (såvel= kött/smörgåsmat m.m. utan att äta basmaten, som enligt tradition bestått i potatis/ris/pasta).
5. Tillsammans med detta så ska jag tänka på att ta en sekund i taget. Det enda jag ju faktiskt kan göra något åt är ju just denna sekunden, och denna, och denna i oändlighet.
Nu startar det nya livet! Med nya friska tag! Och det klarar jag av!
Puss -o kram, cykelram!
fredag 21 november 2008
Söker Fokus
Jag har fullt upp med att hitta "ljuset" igen. Jag ser det men når inte riktigt fram, om man säger så... Just nu jobbar jag på att faktiskt glädja mig med att jag väger mindre nu än vad jag gjort på länge. Men *vips* har jag ökat ett kilo, och *pust* innan jag gått ner igen. Så det går en aning trögt just nu. Att "bara" ligga "stilla" i vikt är givetvis bra, MEN ganska trist när det faktiskt är minus som man eftersträvar. Har inte gett upp, men måste hela tiden ge vakt på hur vågen beter sig. Återkommer med mer rapporter längre fram. Tills dess...KRAM!
fredag 17 oktober 2008
Så har ytterligare en vecka förflutit
fredag 10 oktober 2008
BIG smile
-0,8kg. Och det känner jag mig riktigt nöjd med, särskilt då jag vet att det faktiskt började peka iväg åt helt fel håll... Men att jag ändå lyckades vända trenden.
JA vad gör jag nudå för att klättra neråt igen... Jo, jag har provat att plocka bort "alla" kolhydraterna. Åtminstone det synliga och påtagliga, såsom pasta, ris, potatis, bröd och övriga mjölprodukter, och även sockret. Jag försöker att inte vara rädd för fett (miljöskadad som man är efter alla turer med diverse tidigare kurer), utan ser det som ett tillskott som faktiskt håller hungern borta OCH behövs både för kroppen och fettförbränningen. Min kost liknar i det fallet kanske mera LCHF, eller Low Carb, än vad den kan sägas vara en ren GI-kost. Några riktigt bra sajter att läsa omkring LCHF, är Dr Annika Dahlqvist blogg: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
och omkring Low Carb, Maria Tausons hemsida: http://www.markazits.com
Hur som helst känns det hittills som en helt perfekt "diet" för mig, då jag får äta, tugga, och upplever mig vara mätt hela tiden *skönt*. Att jag dessutom slipper att väga och mäta gör ju inte saken sämre precis, utan jag känner mig precis som en "vanlig" människa :-) Ja *fniss*, ni som verkligen känner mig får väl tolka det som ni vill. OCH naturligtvis blir jag ju SUPERGLAD när det blir minus på vågen. För att inte tala om mina knän som formligen jublar när bördan börjar lätta. Men nog om detta. Resultatet ser då ut idag, som följer:
5/5-08 Invägningsdatum
3/7-08 -3kg
25/7-08 -o,5kg
7/8-08 -0,5kg
29/8-08 -1kg
12/9-08 -2kg
10/10-08 -2kg
Summa: -7,8kg
Ja, det var min "månad i den stora frånvaron". Hur har dina månader/veckor/dagar/timmar/sekunder etc. sett ut?
Puss och kram ----cykelram/
Mona
torsdag 18 september 2008
NADA...
Tack o hej - Leverpastej! (Man ska vara rädd om gamla fina uttryck *hehe*)