Nä nu f*n tror jag att jag lägger ner det här med vikttänkande. Det går banne mig troll i alltihopa... Bara jag tänker tanken så blir det sååååå svårt och rent omöjligt. Jag rannsakar mig själv fram o tillbaka, uppåt o neråt, hitåt o ditåt. Och det skulle ligga nära till hands att tänka att jag överäter på något sätt, när jag bestämt mig för att rycka tag i viktminskningen. MEN efter mycket stötande och blötande så kan jag inte se att det sker. Jag har fört matdagbok för att hålla kollen.
Har en teori som säger att stressen runtom, med allt möjligt OCH dessutom stressen att ta tag i vikten gör att jag producerar mer stresshormon, kortisol, och därför får besvärligare att ändra förhållandena på vågen. "Drömtankar" måhända för en inbiten "bantare". Och en "enkel" lösning tycker säkert en del. Så jag börjar i en annan ände nu, och släpper viktrapporteringarna ett tag. För den här gången handlar det ju mera om livsstilsförändringar *SUCK*, som säkert tar tid att jobba med. Så nu dröjer det nog innan det kommer nåt nytt inlägg här. Detta i väntan på att jag bestämmer mig för OM jag överhuvudtaget ska blogga om viktresan, eller inte.
Tiden får utvisa...tills vi hörs igen.
Sköt om er därute i Cyberrymden!
