På G...

Nu har jag så startat min s.k. "viktblogg", eller vad man nu ska kalla detta =) Hur som helst hoppas jag här kunna presentera lite resultat beträffande min resa i bantarträsket.
Nädå nu ska jag inte skrämma bort er som hittat hit... Men faktum är att jag är en en inbiten Jojo-bantare (eller vad man ska kallas). Dvs. att jag åtskilliga ggr. har halkat både ner och, TYVÄRR, även upp på viktskalan.

Kan någon förklara hur man kan vara så innihelsikes dum att man bara blundar när vågen börjar peka uppåt... Tror inte det finns en ordlista som skulle kunna beskriva alla bortförklaringar som jag hittat på omkring varför jag ökat i vikt.......hmmmmmmmmm.............

MEN nu tänkte jag faktiskt rycka tag i detta med viktnedgången igen. Och jag har ett tidsmål. Fyller nämligen 40 år nästa vår i mars, och innan dess vill jag gå ner åtminstone 25kg. För då väger jag en liten bit under det jag gjorde när jag träffade min man (för drygt 8 år sedan). Ja, du förstår... 20-25kg viktuppgång på 8 år. Detta skulle innebära att om jag fortsätter i den takten skulle jag kunna gå upp åtskilligt innan min livstid är slut...Och med en sådan viktökningstakt skulle jag troligtvis inte leva lika länge som genomsnittet heller. Brrrrrr, hemska tanke!!!!

Men fast jag hela tiden haft detta i åtanke, och fast jag haft anlag för graviditetsdiabetes två ggr. och FAST båda mina föräldrar har diabetes, och FAST jag har hjärtproblem i släken, och FAST jag känt hur härligt jag mått när jag varit lättare än nu, och FAST... Ja, du förstår, listan kunde göras hur lång som helst. MEN det tänkte jag inte göra. För den här gången tänkte jag inte fastna i allt negativt som inte funkat hittills.
- Utan i stället ska jag prova att fokusera på vinsterna, och det positiva som en viktnedgång skulle innebära. Så vinsterna kommer jag att presentera senare, likaså hoppas jag att så småningom kunna presentera mina viktresultat. Men i dagsläget kan jag inte (även om jag mot alla odds skulle vilja), då jag inte har full koll, på grund av att jag har bestämt mig för att inte fokusera på vågen riktigt ännu. Så får vi se hur länge jag kan hålla mig... Jag brukar nämligen ha en tendes att bli en aning "vågfixerad". Vilket tar uttryck i att jag är jublande glad och positiv så länge som vågen pekar neråt. Och tvärtom... då jag tappar fokus och motivation om den visar på + eller står still ett tag *SUCK*. (Jag har trots allt liiiiite koll då jag vet vad jag vägde för några veckor sedan, så det får bli min startvikt, som jag någon gång ska berätta om *bläää*)
Jag ska försöka mig på att göra upp strategier inför dessa fallgropar, och en är att inte ta till vågen direkt.

Så en strategilista börjar då såhär för mig:
1. fokusera på positiva effekter av viktnedgång (ska senare "utkristalliseras" och presenteras)
2. INTE väga mig i tid och i otid (ska bestämma en dag/tid när det ska ske regelbundet)
3. Sätta upp viktmål (delmål, som jag ska belöna på olika sätt)
4. Dricka VATTEN (...som jag normalt är ganska dålig på att få i mig)

HUR kommer jag då att genomföra viktminskningen?
- En blandmetod, skulle jag tro att det skulle kunna kallas. Tidigare har jag provat allt från Cambridge/nutrilett/Allevo (you name it...) till Viktväktarna och Hälsovakten, och någon egen metod (som för 20år sedan då resulterade i -27kg, och senare uppgång med det dryga). Nu har jag "snöat" in på att GI verkar vettigt. Då man håller blodsockret i schack.
Så planen är att tänka mer GI, äta mindre portioner och vettiga mellanmål, dricka mera vatten och inte minst, komma igång med någon/några motionsformer. HUR/VAD GÖR DU, berätta gärna, för att inspirera och ge oss andra vägledning?

I alla fall har jag också funderat på mina kilon, ca. 25 till antalet, som jag vill ner innan mars 2009. Och jag har kommit till insikt om att det nu är 8 hela månader kvar. Detta gör ett snitt på ca.3,2 kg i månaden, eller ett veckosnitt (35v.) på ungefär 0,72kg i veckan. Visst låter väl detta rimligt att faktiskt kunna gå ner, eller hur? I mina öron klingar det helt OK, istället för att tro att jag kan gå ner 25 kg på en och samma vecka, och det helst i förra veckan. Vilket är den känslan och den önskan som jag alltid tidigare har burit på. INTE den här gången, för det tänker jag inte tillåta mig att göra *så det så*

Tills vi hörs igen
KRAMEN till er alla andra som oxå kämpar... och er andra med för den delen =)
/Monizz