Min ledstjärna

Oj, vad jag kämpar... Hela tiden så får jag påminna mig om att jag faktiskt LOVAT mig själv att den här gången så ska jag idka prov på tålamod.

Ja, hur då, undrar kanske ni - JO, genom att låta viktnedgången ta "lite" tid. Och genom att inte springa till vågen i tid och i otid. Idag fick jag dock en pusch att nu jädrar ska jag lyckas. För idag fick jag besked om att jag fått plats på en utbildning som jag jättegärna velat gå. Och på den utbildningen fokuserar man på hälsofrämjande aspekter och vistas en hel del i naturen. SÅ nu är det "bara" att rycka tag i mitt eget hälsotillstånd, så att jag förutom med vikten också orkar med att förbättra konditionen. Hmmm...undrar just vad strategi jag ska lägg upp för det då *skrattar*. Dela gärna med er av tips och råd...

Cicci - Nu är det åtgärdat och öppet för kommentarer...Så det är bara att skriva på ;)

Sköt om er därute i "träsket". Kramen/
Monizz

Inspirerad

Idag (och igår) har jag faktiskt varit ute på promenad med vår hund... Ja, det händer ju oftare än bara 2 dagar om året. MEN tyvärr, skam till sägandes alldeles för sällan. Vad beror det nu på då? Ja, ett flertal olika saker skulle jag vilja påstå. Dels så är jag troligen alldeles för lat... hmmm, inte bra jag vet... :( Dessutom har vi dealat med våra något större barn om att de tillsammans med oss vuxna turas om att rasta hunden. Då vi, pappa och mamma tycker att de åtminstone bör ha vissa regelbundna uppgifter här hemma för att känna att de också får lov att hjälpa till med våra familjesysslor.

Men hur som helst kände jag igår att jag verkligen saknar dessa hundpromenader när jag får tillfälle att verkligen vistas i skogen. Det som är en aning tråkigt är jag är skiträdd över att stöta på en björn ute i skogen (det är ganska björnrika trakter där vi bor...), vilket också begränsar mina "hundvandringar". Jag tycker nämligen att det är betydligt tråkigare att vara hänvisad till vägarna runtomkring oss. Det är i mina ögon APTRÅKIGT att knata omkring på dessa asfaltbelagda gator.

Hur som helst så inspirerades jag till att prova lite nya grepp gällande en problematik som jag har med vår hunds känsla för att gå i koppel, och naturligtvis då även min känsla för att gå i andra änden *ler*. Dvs, att vi har INGEN överenstämmande syn på detta. Troligtvis beror detta på att vi i familjen har haft svårt för att enas om hur en hund ska bete sig när den är kopplad. MEN, efter att jag tidigare i veckan ramlade över en väldigt lärorik hemsida angående hundbeteende och sedan kom att tänka på en del av Ceasar Milans (mannen som talar med hundar) tips angående bla. ledarskap... OBS! alla som nu negativt vill kommentera Ceasars sätt att angripa hundproblematik, gör er inte besvär här... jag sväljer nämligen inte allt han gör utan kritik. Däremot har han en hel del matnyttigt att komma med när det gäller just tankar omkring flockledare etc. OCH jag kan också gå i god för att det fungerar iaf på vår hund. Däremot har många andra tips jag fått och även provat på, ensamt eller på kurs, inte fungerat så väldans effektivt. Trots att jag faktiskt gått på kurs, och fått "hjälp". Summan av kardemumman är i alla fall att jag under de sista två dagarna haft några riktigt mysiga promenader tillsammans med hunden, som förövrigt heter Milou. Och jag hoppas att det kan följas utav fler, vilket jag tänker se till att det gör. SÅDÄR, då har jag också börjat införa lite motion i tillvaron *skrattar*. Dessutom har jag också "plågat" min Pilatesboll vid några tillfällen den sista veckan, det ni ;) Och jag kämpar med att komma ihåg att dricka vatten (punkt 4 på min strategilista) ... och jag ser framemot att väga mig till veckan på torsdag (punkt 2, samma lista) för jag har fuskat lite...och sett att det går åt rätt håll. Så nu ska jag hålla mig tills dess innan jag väger mig "officiellt".

Hoppas det går bra för er andra där ute i "bantarträsket".

Tills vi hörs...Kramen till er/
Monizz

Man ska vara snäll

mot sig själv (och naturligtvis även andra *hehe*)

SÅ med det i tanken, kan jag inte låta bli att publicera följande text...läs och begrunda...och förhoppningsvis le igenkännande, och bli GLAD. Det blir i alla fall jag:

(Den härliga ängeln finns hos www.trollske.se)

Istället för – dubbelhaka
SMEKBACKE
Så mjuk, så mjuk är huden här. Ett ställe att varligt och eftertänksamt smeka för att locka fram kloka tankar och bra beslut.

Istället för – ridbyxlår
GUDINNEBOLSTER
Sååå mjuka att smeka och att vila emot. Kraftiga? Nej, kraftfulla! Troget bär de dig fram genom livet.

Istället för – bilring
NJUTNINGS-SOUVENIR
Ett kvitto på att du flitigt turistat i njutningens land, tagit del av fantastiska njutningar och har vett att uppskatta livets goda.

Istället för – cellutiter
AFRODITE-SKÅLAR
Som små fördjupningar att utforska för en älskares smekande händer.

Istället för – ryggfläsk
KÄRLEKSHANDTAG
Vi importerar och direktöversätter det engelska uttrycket ”love handles” rakt av. Greppvänliga kvinnor uppskattas ofta av de riktigt goda älskarna.

Istället för – gäddhäng
ÄNGLAVINGAR
Lite svirr under överarmarna visar att du varit med förr. Ett bevis för att du besitter lite av den överjordiska klokhet och gudomliga mognad som 20-åringar bara kan drömma om.

Istället för – hängbröst
GODISPÅSAR
De kanske inte längre är de toppiga gräddbullar de en gång var, men oj vad mycket njutning och kärlek de givit både partner och barn.

Allt beror bara på hur man väljer att se på saker o ting, eller hur *blink*

Vinster

Nu lite tillbaka till gårdagens inlägg . Jag skrev bl.a. att jag ville gå ner 25kg till mars 2009. Jag vill bara förtydliga att detta innebär inte att jag då är "normalviktig", eller ligger på rätt BMI. Nä, då får jag gå ner ytterligare kilon. Närmare bestämt så har jag i dagsläget ett BMI på ganska precis 40, dvs. jag ligger 10 "poäng" över gränsen för FETMA. Med sikte i backspegeln så kan jag se att jag alltid legat över rekommederat BMI. Och jag har en vision om att på sikt hamna "rätt" på siffrorna och att jag då ska hamna omkring 25.
Detta innebär att om jag lyckas gå ner 25kg, så ligger mitt BMI fortfarande på 30 = Fetma, och jag bör då gå ner ytterligare 12-13kg för att vara "normalviktig" enligt BMI-tabellerna. *SUCK*, det känns som att det här är ett ämne som jag nog bör lägga åt sidan ett tag... Ingen vidare attraktionkraft i att kämpa sig ner en mängd kilon, bara för att konstatera att man fortfarande ligger inom gränsen för fetma :( .
Så istället tänkte jag här och nu börja bena ut vilka vinster jag gör på att faktiskt gå ner i vikt:

Vinstlistan

• Jag orkar rör mig mer - bättre flås- orkar hänga med i barnens lekar fullt ut!
• Lederna belastas mindre
• Risken att insjukna i diabetes minskar
• Sundare mat och mer motion minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, pga. miskade blodfetter
• Antalet plagg att använda ur garderoben ökar :)
• Jag snarkar mindre
• Jag behöver inte slita och riva i alla mina tröjor innan jag ska ta på dem, för att få dem att ”passa”.
• Jag kommer kunna bada i badkaret och tycka att det är skönt och behagligt för att hela kroppen är under vattnet och jag inte behöver ”frysa” för att halva mig är ovanför vattenytan.
• Jag kommer kunna handla kläder till mig själv MED GLÄDJE, och förhoppningsvis då även vilja titta i en helkroppsspegel i provhytten utan att räcka ut tungan åt mig själv. Dvs. börja gilla mitt utseende bättre och acceptera mig själv.
• Att jag vågar ”ta plats” när det behövs. Utan att jag ska vara livrädd att någon tittar på mig och jag inte vet om de gör det för att de tycker att jag är ”så tjock”.
• Att jag kan åka iväg och bada och känna mig bekväm med detta. (För jag ÄLSKAR att bada, egentligen)
• Att jag kan rida, även på något mindre hästar såsom t.ex. islandshästar.
• Att jag återigen tycker att det blir kul att komma ut på dans. (Ytterligare något som jag verkligen ÄLSKAR att göra, men idag avstår från)
• Fortsättning följer...

Mina huvudmål är:
- att nå en vikt som innebär att jag kan leva ett långt liv som en frisk individ.
- att lära mig att tycka om mig själv.

Vilka drivkrafter har du? Har du gjort någon "vinstlista" eller liknande? Och har du några "huvudmål" och/eller delmål?
*Nyfiken*

Kramen på er, och tills nästa gång... ta det försiktigt i Bantarträsket ;)
/Monizz

Ps: Inte kunde jag hålla mig från vågen (vaddå, karaktär...) MEN det var positivt, lite minus sedan mitten på maj...

På G...

Nu har jag så startat min s.k. "viktblogg", eller vad man nu ska kalla detta =) Hur som helst hoppas jag här kunna presentera lite resultat beträffande min resa i bantarträsket.
Nädå nu ska jag inte skrämma bort er som hittat hit... Men faktum är att jag är en en inbiten Jojo-bantare (eller vad man ska kallas). Dvs. att jag åtskilliga ggr. har halkat både ner och, TYVÄRR, även upp på viktskalan.

Kan någon förklara hur man kan vara så innihelsikes dum att man bara blundar när vågen börjar peka uppåt... Tror inte det finns en ordlista som skulle kunna beskriva alla bortförklaringar som jag hittat på omkring varför jag ökat i vikt.......hmmmmmmmmm.............

MEN nu tänkte jag faktiskt rycka tag i detta med viktnedgången igen. Och jag har ett tidsmål. Fyller nämligen 40 år nästa vår i mars, och innan dess vill jag gå ner åtminstone 25kg. För då väger jag en liten bit under det jag gjorde när jag träffade min man (för drygt 8 år sedan). Ja, du förstår... 20-25kg viktuppgång på 8 år. Detta skulle innebära att om jag fortsätter i den takten skulle jag kunna gå upp åtskilligt innan min livstid är slut...Och med en sådan viktökningstakt skulle jag troligtvis inte leva lika länge som genomsnittet heller. Brrrrrr, hemska tanke!!!!

Men fast jag hela tiden haft detta i åtanke, och fast jag haft anlag för graviditetsdiabetes två ggr. och FAST båda mina föräldrar har diabetes, och FAST jag har hjärtproblem i släken, och FAST jag känt hur härligt jag mått när jag varit lättare än nu, och FAST... Ja, du förstår, listan kunde göras hur lång som helst. MEN det tänkte jag inte göra. För den här gången tänkte jag inte fastna i allt negativt som inte funkat hittills.
- Utan i stället ska jag prova att fokusera på vinsterna, och det positiva som en viktnedgång skulle innebära. Så vinsterna kommer jag att presentera senare, likaså hoppas jag att så småningom kunna presentera mina viktresultat. Men i dagsläget kan jag inte (även om jag mot alla odds skulle vilja), då jag inte har full koll, på grund av att jag har bestämt mig för att inte fokusera på vågen riktigt ännu. Så får vi se hur länge jag kan hålla mig... Jag brukar nämligen ha en tendes att bli en aning "vågfixerad". Vilket tar uttryck i att jag är jublande glad och positiv så länge som vågen pekar neråt. Och tvärtom... då jag tappar fokus och motivation om den visar på + eller står still ett tag *SUCK*. (Jag har trots allt liiiiite koll då jag vet vad jag vägde för några veckor sedan, så det får bli min startvikt, som jag någon gång ska berätta om *bläää*)
Jag ska försöka mig på att göra upp strategier inför dessa fallgropar, och en är att inte ta till vågen direkt.

Så en strategilista börjar då såhär för mig:
1. fokusera på positiva effekter av viktnedgång (ska senare "utkristalliseras" och presenteras)
2. INTE väga mig i tid och i otid (ska bestämma en dag/tid när det ska ske regelbundet)
3. Sätta upp viktmål (delmål, som jag ska belöna på olika sätt)
4. Dricka VATTEN (...som jag normalt är ganska dålig på att få i mig)

HUR kommer jag då att genomföra viktminskningen?
- En blandmetod, skulle jag tro att det skulle kunna kallas. Tidigare har jag provat allt från Cambridge/nutrilett/Allevo (you name it...) till Viktväktarna och Hälsovakten, och någon egen metod (som för 20år sedan då resulterade i -27kg, och senare uppgång med det dryga). Nu har jag "snöat" in på att GI verkar vettigt. Då man håller blodsockret i schack.
Så planen är att tänka mer GI, äta mindre portioner och vettiga mellanmål, dricka mera vatten och inte minst, komma igång med någon/några motionsformer. HUR/VAD GÖR DU, berätta gärna, för att inspirera och ge oss andra vägledning?

I alla fall har jag också funderat på mina kilon, ca. 25 till antalet, som jag vill ner innan mars 2009. Och jag har kommit till insikt om att det nu är 8 hela månader kvar. Detta gör ett snitt på ca.3,2 kg i månaden, eller ett veckosnitt (35v.) på ungefär 0,72kg i veckan. Visst låter väl detta rimligt att faktiskt kunna gå ner, eller hur? I mina öron klingar det helt OK, istället för att tro att jag kan gå ner 25 kg på en och samma vecka, och det helst i förra veckan. Vilket är den känslan och den önskan som jag alltid tidigare har burit på. INTE den här gången, för det tänker jag inte tillåta mig att göra *så det så*

Tills vi hörs igen
KRAMEN till er alla andra som oxå kämpar... och er andra med för den delen =)
/Monizz